Sätt konstnärerna i fängelse

Ett enkelt men fast grepp om den onödiga kreativiteten. Man kan kalla professionell konstnärlig verksamhet för ” Illegal kreativitet”. De konstnärer som envisas kan få t.ex. böter, samhällstjänst eller en fängelsevistelse på c:a sex månader beroende på brottets art.

Kontrollen skall vara rigorös, man kan anställa kreativitetskontrollanter som gör oanmälda hembesök hos misstänkta och hittar man då spår ex. penslar, staffli, fotoutrustning kan den illegalt kreative få ett bötesföreläggande, finner man även målningar, grafik etc. gjorda av den misstänkte så häktas densamme i väntan på rättegång.

Det är väl en utmärkt lösning för att få bukt med dessa lata och onyttiga individer som ligger samhället till last med sitt kluddande.
Visserligen kommer detta att leda till underjordisk verksamhet, ateljéer kommer att finnas i nedlagda svårtillgängliga fabriker och gruvor. Konstverk kommer att dyka upp på en svart marknad, osignerade. Var och en av de illegalt kreativa kommer att bli sin egen Banksy. Men dessa skall då få ett ännu hårdare straff t.ex. tio års skogsarbete i Norrbotten ifall de blir avslöjade. Och man skall givetvis ha en polisiär specialstyrka för att spränga dessa verksamheter.

Samhället kan tillåta högst fem proffesionella konstnärer i verksamhet per år och likaså endast en utbildning, kanske Konsthögskolan i Stockholm där man väljer in fem elever.
De sökande skall ha ett ansökningscertfikat som tillåter dem att åstadkomma arbetsprover.

Dessa individer skall åtnjuta samhällets stöd och välvilja. Men naturligtvis får de inte åstadkomma verk som kritiserar den rådande ordningen. I så fall dras kreativitetstillståndet in och fängelse väntar.

 

 

Amatörism kan tillåtas i en liten utsträckning. Men då måste amatören ha ett heltidsarbete åtta timmar per dag samt avlägga en ed att inte sikta på professionalitet.
Kontroll av detta bör lagstadgas till en gång per halvår.
Det bör inrättas ett råd som skall kallas ”Rådet mot illegal kreativitet”. De skall ha funktionen bl.a. att gestalta lämpliga avskräckande straff.
Ett tänkbart scenario kan vara att den straffbelagde arbetar på en grisfarm som gristvättare av grisar som störts i sitt naturliga beteende av t.ex. genmanipulation.
Ett tungt och farligt jobb med stora hälsorisker då man kan befara att grisarna är mycket aggressiva och ibland även psykotiska. I någon mån bör den straffade uppmuntras i detta fall och få en egen liten kätte att bo i under strafftiden.
Det skall också vara tillåtet att använda invektiv mot konstnären av arbetsledning och anställda på farmen som ex.  ”Kluddare”. Särskilt lämplig om ”Kluddaren” får ett straff i en synnerligen skitig miljö som att tvätta nedoljade golv i någon industri. Där kan man håna ”Kluddaren” om denne visar tecken på missmod med ” Men du gillar ju att kladda och kludda då är väl detta uppdrag toppen”.

Om nu ”Kluddaren” envisas och upprepar sitt brott så skall strafftiden öka. Uppgifterna som åläggs den brottslige skall också bli alltmer avskräckande. Inrättande av läger kan vara en slutlig lösning av hela problemet. Ett visst mått av frivillighet skall finnas då man kan utdela en gratis löpsnara (att ”Kluddaren själv inte behöver betala snaran skall ses som en uppmuntrande gest) för att den brottslige skall kunna välja att använda snaran eller fortsätta ligga samhället till last.
Kluddaren skulle kunna tilldelas droger för att få bukt med sina oregerliga lustar.
Men kostnaden för denna lösning blir alltför hög. Det kommer förmodligen att råda delade meningar om detta i ”Rådet mot illegal kreativitet” men det är sådant som får lösas efter hand och anpassas efter varje individ. Rådet skall ju inte sakna en humanitär inställning.

animation & text: Ann Löwenstein